Inget är sig längre likt. Har sålt min yngsta dotters ponny. Känns som om jag misshandlat henne. Varför måste barn växa ur sina fyrbenta vänner?
Hon sover fortfarande och jag bävar för vår förste träff nu när den lilla rara hästen har åkt. Har redan gråtit floder och det lär inte bli bättre när jag ser hennes rödgråtna ögon.
Snälla rara unge hata mig inte! Smärtan kommer att lägga sig, även om det tar tid.
Jag älskar dig/Din Mamma
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar