Det är tungt

Allt är tråkigt. Vädret är aptrist. Min yngsta är inte nöjd med nya klassen. Jag är en idiot. Livet stinker!

Min man snarkar. Min lilla hund är helt utan uppfostran. Huset är ett enda kaos. Jag är en idiot. Livet är en pina!

Det känns faktiskt bättre när man får klaga lite.

Är allt verkligen så tråkigt? Vädret är aptrist just nu, men det blir säkert bättre. Min yngsta har avverkat en skoldag, snart kommer hon att älska sina nya vänner.

Min man snarkar, ändå vill jag att han skall flytta tillbaka till sovrummet. Min lilla hund är hopplös, han kommer att bli toppenfin med lite fast hand och träning. Huset blir ordningsamt med lite städning, jag är ledig imorgon och då är det städning som gäller.

Jag är en idiot och det är självförvållat.
Från imorgon skall jag börja ett gladare liv och snart är jag inte längre idiot.

Min valp har badat i något dyigt dike, han luktar rutten fisk.
Nu skall jag sova, utan snarkande man men med stinkande valp.

Undrar vad som är bäst, snark eller stink?