Allt jag var inställd på, var att sluta röka. Vi hade en fin helg, jag och min man, ingen kunde ju ana vad som väntade.
Måndagen den 15/9 blev den mest dramatiska dagen i mitt liv, min stora kärlek drabbades av en hjärnblödning och ingenting är sig längre likt!
Jag vet inte om detta är rätt väg att bemästra den skräck jag känner över att vara ensam med livet men jag gör ett försök.
Orkar inte skriva mer ikväll men skall försöka ha detta som ett andningshål.
Jag älskar dig min man och kommer att göra allt för att du skall tillfriskna.
Din för evigt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar